...och jag tycker inte att det var länge sen jag skrev här senast, men när jag nu kollade, så var det den tredje december!!! Hoppsan!!! Ja, där ser man hur min tid ser ut. Och det är det här som är typiskt för MIG och TIDEN numera, jag har en alldeles egen tidsuppfattning.

Som här om dagen, när en kompis sa, att hon skulle resa till sin bror nästa fredag för att fira jul och jag tänkte "att hon reser så långt i förväg"  Men så igår upptäckte jag, att det bara är en vecka kvar till jul och då förstod jag varför hon skulle åka nästa fredag  

Den här upptäckten gjorde att jag samtidigt insåg, att jag inte alls har så mycket tid på mig för allt som jag tänkt hinna med till jul  Idag hade jag i alla fall storslagna planer på att städa, ta ner granen från vinden, klä den.... men då satte sig kroppen på tvären med att protestera med VÄRK i ben, rygg och armar  På det viset blev det ju detta istället  så inget ont som inte har något gott med sig  

Jag är i alla fall glad, att jag kunde åka iväg och handla julklappar förra veckan, så jag slipper göra det också denna vecka. Jag hade ett tag tanken att göra det som nu, eftersom jag levde i tron att det var drygt ett par veckor kvar till jul.

Det låter ju helt galet att man kan ha så dålig koll på dagar, datum, tider....... Hade någon sagt det till mig bara för ett år sen, att jag skulle bli sån här, då hade jag skrattat ut den personen. Aldrig, inte jag!! Men nu sitter jag här, med mina almanackor, dagboken och ändå..........det hjälper inte!!!

Huvudsaken är ju att jag är MEDVETEN om att jag har NOLL KOLL så jag dubbelkollar viktiga datum, tider och sen bryr jag mig inte om att jag "strular" med tiden i övrigt  

Sen jag fick min MS-diagnos så känns det som om jag äntligen har "landat" i mig själv, jag har fått ro i kropp och själ. Det kan nog låta konstigt, att en sjukdom kan ge ro i själen men för mig så är det så.

Jag har fått svar på alla underliga smärttillstånd jag haft under många år i.o.m diagnosen och det ger mig lugn och ro  

Smärta är jag van med eftersom jag har svår migrän och det är den enda smärta jag INTE kan acceptera!!!

Ute faller snön i stora flingor....

Härinne hörs bara Ronjas   svaga snarkande, hon sover på sin favoritkudde i soffhörnet. Alva   Kajsa sover på mattan. Det är lugnet före stormen  den storm som det blir när dammsugaren sätts på och katterna flyger åt alla håll  för lite nytta måste jag göra......ett golv i taget, då och då  

Ska försöka skriva innan jul men om min "tid" felar så vill jag redan nu påminna om, att julafton är till för barnen    och att de vill ha nyktra föräldrar och anhöriga!!!

Sköt om er och EN RIKTIGT TREVLIG JULHELG//Kram, Gunsan

...jag var härinne och skrev något, över ett år sen senast.... Jag har nog ingen riktig förklaring på varför det blev ett så långt uppehåll, kanske jag helt enkelt kände mig klar med mitt bloggande, eller att jag bara inte kom mig för att skriva eller att jag inte kunde, för att jag skadade armen efter ett fall utomhus i januari.... Jaa, det finns säkert många skäl till mitt uppehåll men NU känner jag, att jag nog ska skriva lite då och då igen  

Här har hänt en del sen senast, Skrållan som jag skrev om flyttade till mig och bodde hos mig men blev tyvärr sjuk framåt våren och jag tvingades att ta bort henne.

Hennes två "systrar" flyttade till mig och bor här nu hos mig, Kajsa och Alva och Ronja är kvar hos mig, snart 15 år, glad, pigg och väldigt envis  

Den STORA förändringen sen senast är att jag har fått en förklaring på varför jag har haft så konstiga fel genom åren, fel som ingen läkare har kunnat ge riktiga svar på. Som t.ex förra hösten när jag domnade av i höger ben och fot och specialistläkaren från uppsala konstaterade att mina nervimpulser var dåliga men inte visste varför. Efter magnetröntgen på ryggraden visste de förtfarande inte vad det berodde på och det enda rådet jag fick var, att INTE SITTA MED BENEN I KORS!!!!

Så när det domnade av i foten och benet igen nu i år, veckan innan midsommar, så tänkte jag, att det är inte så farligt, det går över. Visserligen hade jag inte suttit med benen i kors  men det gick ju över i höstas. Dagen efter domnade armen bort, några minuter senare halsen och halva huvudet, allt på höger sida. Alltså, HELA höger halva av mig var bortdomnad, från tårna till huvudsvålen!!! DÅ blev jag RÄDD!!!

Jag som lever ensam, tänk om jag inte skulle kunna larma, tänk om det domnar i strupen, tänk om.....

Jag ringde 1177 och de beordrade mig att söka akuten omgående!!!

Efter en del väntan så blev jag inlagd för utredning med strokeövervakning det första dygnet, som tur var så var det ingen stroke men efter en veckas undersökningar så konstaterades det att jag har fullt utvecklad MS.

MS..... Jag visste absolut ingenting om MS, vet ingen som har haft det i släkten, känner ingen som har det och den första tiden hemma orkade jag inte ens ta reda på något om det. Inte för att jag var förkrossad av beskedet, nej, men jag hade såna smärtor så jag kunde inte mer än att ligga ihopkurad i soffan. Försökte läsa, men boken var för tung att hålla, dessutom kunde jag inte koncentrera mig på handlingen.

Försökte lösa korsord men fastnade på de mest enkla ord, orden fanns i huvudet men jag fick inte ner dem genom munnen eller handen.

Sen jag har googlat på MS så vet jag nu, att allt detta hör till min sjukdom och att jag får leva med det och försöka hitta strategier för att få det att fungera. Jag skriver dagbok, jag skriver i min årskalender, jag skriver ner i almanackan och ändå, så har jag noll koll på datum och tider.

Jag kan tycka, att jag har hela dagen på mig..........och så är det kväll!!

Samma med närminnet, jag tänker, att det där ska jag göra om en stund........jag hinner inte mer än tänka det, så har jag glömt det  Har jag tur, så minns jag det igen, men då efter några dagar  

Men minnet ska jag få träna upp  mer om det senare. Det blir inte förrän efter nyår.

Det värsta är ändå värken tycker jag, sen skovet i somras har jag haft ständig värk, mest på höger sida. Den sitter i benen och som nu i armarna. Särskilt i höger arm, bara att skriva detta gör att värken förvärras men är man envis så är man  och envis måste man vara om man har MS.

Jo, jag har bromsmedicin i form av sprutor som jag tar varannan dag, den vanligaste biverningen var typ influensasymptom men de fick jag inte, Däremot har jag migrän mer eller mindre hela tiden och DET är ju inte så kul eftersom jag har det annars också  jag hoppas att det blir bättre när jag vant mig med den.

Annars är det, det vanliga med svullnader och rodnader på stickställena, gäller ju att hitta bra ställen att sticka på.....och det är inte det lättaste jämt.

Nää, nog om sjukdomar och elände och över till snö och kyla 

Igårkväll när Ronja och jag gick vid 21-tiden var det -18 och hon pinnade på riktigt bra, hon som annars mest vill stå och titta på samma ställe och jag får dra igång henne. På det sättet är kylan bra, de här dagarna sen det blev lite kallare, så har hon varit mycket piggare på att gå. Kallt om tassarna förstås  

Vi går inte så långa promenader numera, Ronja vill inte och jag orkar inte. Det gör att jag inte fotograferar så mycket heller men idag tog jag med kameran ut och Ronja stod snällt stilla med hennes matte plåtade  men sen bar det av hemåt fort som attan i kylan.

Sköt om er tills vi hörs igen//Kramar Gunsan

....rätt så typiskt tycker jag för denna höst, hittills har vi haft en ganska fin och lite småkylig, torr höst men nu precis till advent, då kommer regnet. Ingenting är sig likt i år, jag kan bara hoppas på att vi får lite snö till jul för nog är det vackrare med snö på marken när tomten kommer, än stora vattenpölar.

Dagens första promenad gick av naturliga skäl inte så värst bra idag, det regnade ju..... Jag lyckades släpa Ronja över gatan och tillbaka men sen var det raka spåret in   en kort stund av lek med "pipen", sen knoppade hon in igen, inbäddad mellan två kuddar i sängen.

Jag ska göra ett försök lite senare att få med henne på promenad till farmor, vi var ute igår på eftermiddagen och då visste jag att farfar och farmor inte var hemma, så jag gick bara förbi vägen som leder till deras hus. Men, OJ va Ronja stretade emot och envisades att vilja gå just DEN vägen, trots att jag försökte få henne att förstå att de inte var hemma. Men hon lyssnade inte på det örat.......nåväl, jag vann i alla fall men lovade samtidigt att vi skulle gå dit idag   men det var innan jag visste att det skulle regna idag  

Även om nu inte vädret ser ut som det ska i advent, så syns det i alla fall inomhus att vi redan kommit dit. Första ljuset tänt till frukosten....

Ljus och julgardiner i alla fönster....  

Toppstjärnan till julgranen klar...

"mysbelysning" i hallen....  

Juldukar på överallt och de gamla julbonaderna sitter på plats, de i papper som kommer från mitt barndomshem. En jul utan dem, var ingen jul  

Den här bonaden tyckte min pappa mycket om   

Sen är det min älskade bonad som jag sydde för minst 35 år sen...

Detta och lite till, sen är julen på plats i mitt hem. Tomtarna sätter jag upp lite närmare jul.........så jag kan "gotta" mig lite då och då  

Vet att några bilder är lite suddiga men det beror på att jag börjar bli lite stressad, dags att ta Ronja med mig ut igen och dessutom suger det i kaffetarmen  

Ha det gott och sköt om er alla!!! Kramkram//Gunsan   

....här har jag skrivit ett helt inlägg och sen när jag skulle sända iväg det, då hade tiden för det gått över så jag var utloggad igen och hela mitt inlägg försvann........... Inte alls kul  

Så nu blir det ett helt annat inlägg än det som var tänkt......

Idag har jag som sagt skrivit en del här, sen fick jag lite annat att göra, bl.a hjälpte jag exet med lite datorgrejer, ett samtal från en tjejkompis bröt av mitt skrivande en stund, så var det en liten promenix men Ronja, en sväng in på ica och en tur till exets föräldrar, där jag blev bjuden på lunch   Ja, sen fortsatte jag med mitt inlägg, dvs det som försvann........ Trist, att det inte ens blev sparat någonstans......

Igårkväll ringde en god vän och talade om att hon hittat fram till min blogg men att hon tyckte att jag skrev för sällan    och jag kunde inte annat än hålla med henne. Det har blivit lite skrivet den senaste tiden men jag har mina rutigarandiga skäl till att det blivit lite glest mellan gångerna. Förra veckan hade jag migrän så gott som varje dag och det är inte förenligt med datorsittande, sen på fredagen hade vi kalas för äldste sonen som fyllde 22 år. På kvällen kom en dotter till min kompis i Örebro och hälsade på mig över helgen, vi har sysselsatt oss med långa promenader med Ronja, besökt barnens farföräldrar, pratat, tittat på tv, ätit gott och tösen ägnade mycket av sin tid här åt mina marsvin. 

I måndags "gjorde" vi stan innan jag såg till att flickan kom på tåget hem till Örabro igen, en mysig helg tillsammans med en mysig tjej  

Igår var jag in till stan och hämtade mina engelska ordspråk som jag beställt på hobbybutiken, köpte med mig lite mer "tråd" hem också. Ska försöka klura ut hur jag gör en toppstjärna till julgranen..........

Ordspråken har jag nu satt upp på min hallvägg så som jag hade tänkt mig det hela och jag är mycket nöjd med resultatet   Här får ni själva se, hur det blev...

Vad har mera hänt sen senast???  

Jo, från måndagkväll till tisdagkväll hade jag njurstensanfall....jäklar va ont jag hade men nu har jag inte känt något, så jag hoppas det håller sig borta ett tag framöver.

Ha det så gott i höstrusket och ta vara på varandra. Kramkram//Gunsan

Så fort tiden går numera, tycker inte det var länge sen jag skrev ett inlägg med det måste det vara när jag tänker på att jag la in bild på min halvfärdiga byrå. För den har stått klar i hallen i flera dagar nu ja, nu ska jag ju inte yvas alltför mycket över det, för klar och klar är den inte..........Gavlarna är kvar att måla men framsidan är klar och jag är riktigt nöjd med den  Kul att ha något som inte liknar det gamla vanliga.

Här om dagen fyllde barnens farmor 76 år och jag var på kalas hos henne, först på fm var jag där och fikade   och gav presenten  , en almanacka med mina bilder av barn, djur, natur mm. Den blev väldigt uppskattad   Sen hem en kort stund för att gå ut med Ronja, hon blir så uppspelt när det är mycket folk, så hon fick stanna hemma. Och tur var det, för taxkillarna Bull och Diesel var hos farmor och farfar, när jag kom dit sen på em.  

och   och trevligt sällskap resten av dagen bl.a tillsammans med barnen 

Barnenes farföräldrar firar 60 år tillsammans och det är värt ett STORT GRATTIS 

Nähä, nu måste jag gå ut med Ronja en sväng, för sen ska jag in till stan.

Ha det så bra nu i helgen och sköt om er. Kramar//Gunsan 

...det är så tjusig reklam för alkohol på tv numera, så rosenskimrande så att ALLA ska tro att det är så där mysigt att dricka.....

Varför är det inte samma reklam för tobak och andra droger????

Är det så illa att reklammakarna för alkohol inbillar sig att det INTE är farligt att dricka deras fina viner, whisky eller öl.......

Ty, det är ju därför som det inte annonseras för tobak och droger, det är ju FARLIGT, man kan t.o.m DÖ av det........

Men, då kommer den STORA frågan, kam man inte dö av alkohol???

Inte enligt all reklam och ändå så vet vi hur alkohol skadar de som använder den, och inte bara de som dricker utan också de som lever med den som nyttjar........

Barn som föds med alkoholskador, barn som lever med missbrukande föräldrar, misshandel, vanvård, skam, kriminalitet........

Och dricker man tillräckligt mycket och länge, så kan man faktiskt DÖ......

En annan tanke är att viner anses vara finare att nyttja än sprit och öl........ Är det så, att man blir finare full när man dricker vin?? Raglar man inte omkring, säger det som man inte annars skulle säga, tjafsas det inte, kissar på gatan eller bredvid toastolen??? Jaa, jag bara undrar varför VIN är så FINT att dricka.....

Nu på morgonen har det varit ett försök till knivrån i huset bredvid mig, enligt grannen så var det några FULLA män som hotade en man i 80-års åldern. Stort pådrag efter den bil som de flydde i........ Ännu ett bevis på att alkohol är farligt!!

Förra helgen flyttade Sveriges värsta PEDOFIL in i trappen bredvid och genast blev vår lilla ort så mycket FARLIGARE..... Som tur var så hade ryktet om honom spritt sig redan innan han kom hit, så vi var alla förberedda på vad/vem som flyttade in. Ryktet kom via barnomsorgen som hade fått information om honom.

Vår hyresvärd däremot, hon STRUNTADE i att informera oss om honom, trots att det bor barnfamiljer i husen. DÅLIGT tycker jag!!!

Här om natten så hade det samlats en grupp av vuxna män med hagelbössor och basebollträn utanför hans fönster, de lät honom tydligt se att de laddade gevären och att de bara väntade på att få slå honom sönder och samman.......

Pedofilen blev så RÄDD......att han larmade polis. Igår flyttades han till annan plats och det är osäkert om han TÖRS komma tillbaka.

En familj har sagt upp sin lägenhet sen han flyttade in, en annan vaktar sin dotter varje sekund hon är utanför hemmet och jag vågar inte gå till tvättstugan själv längre. Han är 1.90 lång och väger ca. 160kg. Kan ena stunden vara lugn för att i nästa slå till. Ingen kan lita på att han inte gör någon illa, oavsett ålder/kön.

Var rädda om varandra//Kram, Gunsan

...här kommer ett knippe med handarbeten som jag gjort den senaste tiden...              

...äldstekatten Kajsa har fått urinvägsinfektion, hon småskvätter överallt. Nu senast på sonens nytvättade kläder.....inte kul!! Men som tur är, är Kajsa sonens favoritkatt och han vet att hon är sjuk......annars hade det inte varit roligt att heta Kajsa nu!!

Igår, på fm hade vi fått tid till henne på djurkliniken till kl.10, så drygt ett par timmar innan började min och exets jakt på katten, för att få henne in i reseburen. Vi lockade, jagade, letade, hojtade, grälade....men inte fan fanns hon någonstans... Hur i hela friden kan en innekatt bara försvinna?????? Nedervåningen var hon INTE på och ändå gick det bara inte att hitta henne.....

Det var inget att göra än att omboka tiden till i morgon, då är sonen hemma, så han ska "lura" med henne in i buren. Sen bär det iväg med henne till "farbror doktorn" och förhoppningsvis så får hon medicin som gör henne frisk igen.

Jag minns den gången då Kajsa skulle in och steriliseras, jag och barnen jagade runt efter henne och när jag äntligen fått tag i henne och skulle stoppa in henne i buren.........då tittar Skrållan upp ur den!!! NEJ!!!! Fel katt i buren och Skrållan gick inte ur den frivilligt, så jag fick nästan med våld putta ur henne för att sen tvinga in Kajsa i den. Katt som katt kan man tycka men de är verkligen individer, den ena livrädd, den andra älskar att ligga i buren.

Nåväl vi kom iväg till stan igår också, jag var in till dagkirurgen och frågade om bandaget skulle se ut som "Janne Långbens" fot??? Det skulle det INTE!!! På det sättet gjorde det ingen nytta, den snälla sköterskan tog sig tid att göra om det åt mig, så nu är det ingen som skrattar åt mitt "paket" längre.

På lördag är det dags för en tur till Ånnaboda och en heldag bland alla andra veteranfordonsentusiaster, jag har laddat med campingstol, penna och korsord.....Ja, det lär inte bli alltför mycket vandrande för mig men TITTA på FOLK och BILAR/MC, det ska jag + lösa lite korsord som omväxling. Lite fika och något gott att äta till hoppas jag också kunna få.

Äntligen har solen kommit tillbaka, skönt ute trots blåsten. Jag hoppas att det är sådant väder på lördag.

Ha det så gott i helgen och sköt om er. Kram//Gunsan